I denna bok står vetenskapsmannen och kärnkraftsmotståndaren Hannes Alfvén i centrum. Men det är ingen vanlig biografi, utan det är också en kulturhistorisk skildring av synen på teknik och vetenskap i 1900-talets Sverige. Här tecknas en framtidstro som fick sitt symboliska uttryck i konst och arkitektur, men här hörs också kritiska röster från till exempel Harry Martinson och Karl-Birger Blomdahl. Alfvén blev redan i unga år en uppskattad forskare i Sverige, men utomlands var hans teorier omstridda. Först sedan de hade bekräftats av rymdforskningen på 1960-talet fick Alfvén sitt internationella erkännande, och han erhöll Nobelpriset i fysik 1970. Länge var han en varm förespråkare för kärnkraft, men under 1960-talet blev han dess främste kritiker. Alfvén bröt definitivt med det Tekniksverige som burit upp hans verksamhet när han 1980 avsade sig ledamotskapet i Ingenjörsvetenskapsakademien. Hannes Alfvéns ihärdiga varningsord om atombombshotet har under senare år fått en skrämmande aktualitet. Svante Lindqvist är f.d. riksmarskalk och professor i teknikhistoria. Han skapade Nobelmuseet och var dess förste chef. Lindqvist har forskat och undervisat vid universitet i usa, Storbritannien och Japan. Han är ledamot av flera svenska och utländska akademier, bl.a. hedersledamot av Konstakademien. År 2020 blev han hedersdoktor vid kth.
