Francisco Ayala (1906-2009) var den siste levande representanten för Spaniens berömda “generation 27”. Han är en stilens mästare som till fullo utnyttjar språkets rikedom och möjligheter. Med knappt märkbara förskjutningar i tonfall och perspektiv framstår hans prosa som både fritt framforsande och minutiöst kontrollerad. “Den makt som människan utöver över sin nästa är alltid usurperad”, alltså illegitim och tillskansad med våld. Kring detta lika fruktansvärda som vardagliga faktum kretsar de sju snillrikt sammanflätade novellerna i denna bok. Ayala utgår från historiska ögonblick i medeltidens och renässansens Spanien, men tecknar sina gestalter på fri hand. De vittnar om det bedrägliga, fåfänga, rent av demoniska i all strävan efter makt. Kanske är berättelserna förlagda i det förflutna för att vi där ska kunna spegla och känna igen oss själva.
