Johanna Andersson (1871-1952) var sågverksarbetarhustru från Ådalen. I början av 2000-talet återfanns hennes anteckningsbok där hon skrivit ner berättelsen om sitt liv. Vandringsstaven har alltid följt mig ger en unik inblick i vardagslivet på den fattiga landsbygden. “Memoarskrivande har alltid varit förbehållet överklassen och de bildade klasserna. Fattiga arbetande människor lämnar inte skriftliga spår efter sig, och det som det saknas skriftliga källor om, det har inte funnits. Så har den överväldigande majoriteten av världens folk kunnat suddas ut. Det är därför en stor kulturhistorisk gärning när det lilla förlaget Murbruk publicerar en liten skrift som innehåller dagboksanteckningar förda av Johanna Andersson från Ytterlännäs i Ådalen (…) Ur anteckningarna träder fram en bild av en stark kvinna, intelligent och nyfiken, med sinne för humor och med kärlek för sina medmänniskor. Johanna Anderssons berättelse är en kort skrift. Jag önskar att den var mycket, mycket längre.” (Flamman) “Vandringsstaven har alltid följt mig är en ganska tunn liten skrift på lite drygt 40 sidor men den är naggande god. Den är ett bra exempel på det som Vilhelm Moberg skrev: Sveriges historia är dess allmoges.” (Lars Lundström, Örnsköldsviks Allehanda 9/1 2007)
