Marianne föddes in i Jehovas vittnen. När hon var 18 år orkade hon inte längre vara med i församlingen. Hon gjorde allt för att bli utstött, även om hon var medveten om att hon skulle förlora sina vänner och sin mamma. Så länge hon kan minnas har Jehovas vittnen och mamman varit det viktigaste i hennes liv. Mamman säger att Jehova tycker om lydiga barn som gör som Jehova och mamma vill. Dessutom är Harmagedon, världens undergång, nära. I början protesterar inte Marianne. Men så börjar hon skolan och upptäcker en annan verklighet. Självklart vill hon att Jehova och hennes mamma ska vara nöjda med henne, men det är roligt att göra julpynt också. Jehovas Vittnen firar varken jul, födelsedagar eller nationaldagen. Lögnerna och förnekelserna börjar, ibland med hjälp av fadern, som själv inte är med i församlingen. Sedan börjar hon intressera sig för pojkar, gå klädd i minikjol och skolka. Berättelsen om Marianne är en stark historia om en modig ung kvinna som inte klarar av att leva med så strama tyglar. När hon inte längre orkar leva upp till de krav omgivningen ställer är hon tvungen att göra ett svårt val.
